På Anna-dagen den 9 december var det dags att brygga julens öl. Öl kallades förr för ”dricka” och julölet blev ”juldricka”. Juldrickat innehöll mera malt och mera humle än vanligt så det blev en starkare dryck. Det var viktigt att juldrickat smakade gott och hade ett fint skum. Till vardags kunde drickat smaka surt och innehålla sämre jäst.

Det var kvinnornas uppgift att koka juldrickat och man höll på i nästan ett dygn. Innan bryggningen kunde påbörjas hade man gjort många förberedelser. Korn eller råg las i blöt tills det började gro efter det så torkades och maldes säden. När den processen var klar så hade man malt och på Anna-dagen lades malten i en välrengjord kittel som man slog hett vatten över. Kitteln hängdes över elden där humle och olika kryddor tillsattes, var och en hade sitt hemliga recept. Ölet silades, hälldes på tunna och jäst tillsattes. Sen fick ölet stå och jäsa till Tomas-dagen den 21 december, då var det dags för avsmakning. För att juldrickan skulle jäsa riktigt bra kunde man ropa ”Hej!” eller ”Hurra” när jästen tillsattes.

Mia och Åsa